Nätverk - hur gör ni?

Har börjat läsa "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi (igen) Jag har märkt att den här kursen skapar någon sorts behov hos mig att läsa om böcker jag läst tidigare. Det är väl antagligen alla tankar som satts igång i huvudet som behöver extra näring. Och jag läser böckerna med andra ögon nu. Jag har bara precis börjat läsa boken och på sid 13-15 står det om nätverkets betydelse. "Att medvetet lyssna på andras arbetssätt väcker spännande tankar och ger oss alla tillfälle att om och om igen ompröva vårt eget sätt att tänka och göra" (s.13) och "Pedagogiskt utvecklingsarbete kan inte följa ett förutbestämt schema, det är en process. En process som hela tiden ger oss möjlighet att tänka nytt och utvecklas i dialog med varandra" (s. 14)

Detta fick mig att börja fundera. Vi har för närvarande inga nätverksträffar av den här typen i mitt område. Vi har pedagogmöten i enheten ca 1 gång/månad men innehållet har hittills inte varit så mycket annat än information från cheferna.

Hur gör ni? Har ni någon typ av nätverksträffar och hur är de i så fall upplagda?

Sedan fortsätter det med mera intressant läsning på s. 14 "Reflektion är en förutsättning för att ständigt kunna utveckla vårt pedagogiska arbete. Men det är inte bara pedagogerna som har glädje av att tänka ihop, barnen har naturligtvis också glädje av att få spegla sina tankar i andras för att få syn på sitt eget och andras sätt att lära och förstå omvärlden"

Spännande och mycket tänkvärd läsning alltså. Och då har jag bara läst första kapitlet. Nu ska jag fortsätta och läsa om resten av boken med nya ögon.

För vem dokumenterar vi?

Jag har läst Lindgrens & Sparrmans text och på sid.66- 67 skriver de att forskare följer de etiska regler som Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet stipulerat för all samhällsvetenskaplig forskning. Om vi skulle följa samma etiska regler i förskolan skulle våra dokumentationsprojekt bli en angelägenhet för en barngrupp och de pedagoger som hör till den, inte för föräldrar, politiker och andra arbetslag.

Min fundering blir då: skulle detta vara möjligt? Ja en del av de dokumentationer vi gör kan vi säkert behålla inom barngruppen och dess pedagoger. Jag tänker då på dokumentationer i form av anteckningar och bilder som vi i vårt arbetslag använder som reflektionsunderlag och som underlag för våra utvärderingar (som från och med i år ska göras i något som kallas TUFF-verktyget)

Men jag tror det blir svårt med barnens portfoliopärmar, dokumentation som sätts upp på väggarna mm. Den dokumentationen finns ju tillgänglig för alla som besöker förskolan som t ex föräldrar, politiker, studenter och olika studiebesök.

Då gäller det för oss pedagoger att vi ger barnen möjlighet att välja om de vill delta eller inte. Och hur gör vi detta rent konkret? Jag tror att vi visst kan fråga barnen om de vill vara med, men alla barn kanske inte kan ta ställning t ex våra yngsta barn som inte kan kommunicera med ord ännu. Då tror jag att det är väldigt viktigt att man som pedagog känner "sina" barn väldigt väl så att man kan tolka deras olika uttryck. Därigenom kan man kanske göra en bedömning om barnen vill delta eller inte.

Till slut ett tänkvärt citat: "I dokumentationsprojekt är barn både betraktade och betraktare i relation till andra barn, men de är alltid betraktade i relation till vuxna" (Lindgren & Sparrman s. 62)