Miniföreläsning

I våras bad chefen mig att berätta lite för mina kollegor om kursen jag gått. Att prata inför många är inte direkt min favoritsyssla, men i ett svagt ögonblick sa jag att det kunde jag väl göra. Och i torsdags, på den första av två planeringsdagar på Bosön var det dags. Jag valde att utgå från Svennings bok och prata om barnens inflytande över dokumentationen på våra förskolor. Usch vad nervös jag var. Jag var tacksam att jag fick prata på torsdag förmiddag så jag kunde slappna av sen. Det är första gången jag stått framför 63 personer (så många är vi i vår enhet) och pratat i en hel timme. Men jag fixade det, och det var många som kom fram till mig efteråt och sa att det var jättebra.
Lite intressant var att när jag skulle förbereda min lilla miniföreläsning läste jag boken igen. Och hittade en hel mängd nya idéer och infallsvinklar som jag inte alls reflekterat över första gången jag läste boken. Så nu startar jag den här terminen med massor av nya tankar och idéer. Det känns jättekul, spännande och inspirerande!

Planeringsdag på Tom Tits

För ett par veckor sedan hade vi en väldigt rolig och givande planeringsdag på Tom Tits experiment i Södertälje. Oj vad roligt det var. Många intryck, idéer och aha-upplevelser. Vi började dagen med en kort rundvandring i lokalerna. Det är 7500 kvm inne och 8500 kvm ute så det fanns inga möjligheter att hinna se allt. Sedan fick vi jobba i mindre grupper med olika uppgifter och experiment. Första uppgiften var att plocka ut tre saker ur en hög med "skräp" och att bygga en farkost som kunde flyga så långt som möjligt från en avskjutningsramp. Inte helt lätt att veta hur man skulle tänka för att den skulle flyga långt. Och varför tänkte vi alla "raket"? Jag är övertygad om att barn klarar uppgiften bättre för de funderar inte så mycket på vad som är rätt och fel. De bara gör, testar och gör om.
Vi fick en liten miniföreläsning om hur man kan arbeta med naturvetenskap och teknik utifrån läroplanen på ett enkelt sätt.
Efter lunch var det dags att på egen hand gå runt i utställningen och prova på olika experiment. Avslutningsvis fick vi i grupperna en ny uppgift. Bygg ett så högt torn som möjligt av tidningspapper och tejp. Tornet ska kunna stå utan att vara förankrat i något. Oj vad vi kämpade för att få till det högsta tornet. Vi hade i alla fall en mycket rolig och givande dag och kom hem, väldigt trötta i huvudet, men inspirerade och med många nya idéer.

Nu är jag färdig!

Efter att ha kopplat bort allt vad studier heter den senaste veckan och efter en underbar helg på Hönö och Fotö och ett fantastiskt bröllop på Öckerö i Göteborgs skärgård så har jag läst igenom min text igen. Och jag känner mig faktiskt ganska nöjd. Efter några små justeringar och omformuleringar har jag skickat in slutuppgiften nu ikväll. Nu är det bara att vänta och se om jag har förstått uppgiften rätt och om jag får godkänt. Hoppas det, men annars är det ingen katastrof. Jag får väl komplettera i så fall. Nu är det slutspurten på jobbet kvar med alla föräldrasamtal, utvärderingar, sommarfester mm. Sen, så småningom dags för en efterlängtad semester. Hoppas ni får en underbar sommar allihop! Vi kanske hörs igen framöver, vem vet?

Färdig eller inte?

Ja det är den stora frågan.
Igår kväll kände jag mig jättenöjd med det jag skrivit, men när jag vaknade i morse började jag fundera. Kanske skulle jag ha lagt upp det si och inte så. Kanske skulle jag ha skrivit si och inte så. Kanske har jag skrivit för lite? Eller kanske för mycket? Eller kanske det är bra som det är. Herregud! Är det bara jag som håller på såhär?
Ja nu får i alla fall min text vila och ligga till sig i några dagar, så ska jag läsa den sen och se om jag ska formulera om, lägga till eller stryka någonting. Jag läser ju nämligen en handledarutbildning samtidigt så de närmaste dagarna måste jag läsa "Etik i arbete med människor" av Jan-Olav Henriksen och Arne Johan Vetlesen. Och sedan måste jag skriva ett reflekterande dokument med rubriken "Hur man blir en bra VFU-handledare".
Nästa helg tar jag ledigt från allt vad pluggande heter. Då ska jag nämligen gå på bröllop i Öckerö kyrka!

Skriver och skriver :)

Ja såhär ser mitt köksbord ut idag på min lediga dag. Har använt stora delar av dagen till att försöka få någon ordning på den sista uppgiften i kursen. Jag har det ganska klart för mig i huvudet och vet vad jag vill göra. Men det ska ju skrivas ner på papper också, och kopplas till litteraturen. Och helst ska ju den text jag skriver vara möjlig att läsa och förstå för andra än mig själv. Men det blir nog bra till slut. Jag har fått till ett utkast som jag är ganska nöjd med. Ska bara fundera och skriva lite mer om hur dokumentation kan bidra till systematisk kvalitetsutveckling.
Jag tycker det känns lite svårt att veta riktigt vad som förväntas. Men så tänker jag att jag gör så gott jag kan, och lämnar in det och så får jag väl komplettera i efterhand om det är något jag missat.

En cirkel!

Vi har på min småbarnsavdelning jobbat mycket med begreppen kvadrat, cirkel, rektangel och triangel. Vi har en flanosaga som handlar om de olika formerna och vi har inplastade former (av papper) i olika färger som vi brukar använda på samlingen. De flesta barnen vet vad formerna och färgerna heter och tycker det är roligt att hålla på med detta.
Häromdagen satt vi och åt nachos till lunch. Bredvid mig sitter en liten tjej (hon har precis fyllt två) och vänder och vrider på ett nachochips. Hon studerar det noga. Och så kommer det: Titta, en cirkel!
Så otroligt häftigt!

PowerPoint

Har just insett att jag kan PowerPoint alldeles för dåligt för att fixa en digital portfolio lite snabbt och enkelt. Tur att man är en sån där som vågar prova och testa sig fram. Jag har ju liksom inte använt PowerPoint på det sättet tidigare, utan mest för att göra sidor till barnens pappersportfolio då jag tycker det är ett enkelt program när man ska kombinera bild och text. Men det ordnar sig, det tar bara lite längre tid. Dagens fundering: Är PowerPoint det smartaste programmet att använda, eller finns det något annat som är bättre?

Slutuppgiften

Jaha, här sitter jag och funderar och kan inte komma igång att skriva. Jag har egentligen ganska klart för mig vad jag vill göra, men därifrån till att få ner det på papper känns steget just nu ganska långt. Tankarna har snurrat i ett par veckor och jag tror att en idé har börjat ta form. Jag har länge känt att jag varit missnöjd med våra portfoliopärmar, både utformningen och hur de används. De har blivit mer och mer som ett fotoalbum över barnens tid i förskolan. I och för sig inget ont i det, barnen älskar sina pärmar och tittar ofta i dem både ensamma och tillsammans med kompisar eller föräldrar. Men jag känner att vi skulle kunna utveckla arbetet med dessa pärmar. Vårt arbete utgår ifrån ett antal åtaganden (som är beslutade av politikerna). Dessa åtaganden utgår från läroplanen och utifrån dessa åtaganden har varje enhet skrivit en verksamhetsplan (VP) och varje avdelning en arbetsplan (AP) I slutet av varje termin ska varje åtagande utvärderas i något som heter TUFF (tydlig uppföljning/utvärdering för förskolan) Man ska göra en skattning (skala 1-6) av sin verksamhet och då måste man kunna visa vilket underlag man har använt för sin skattning. Det är där jag tänkte att det skulle vara smart att koppla portfoliopärmarna till åtagandena. Då har man ju liksom underlaget klart när det är dags för utvärdering och skattning!

Men hur gör man rent praktiskt för att lägga upp en digital portfolio? Vilket program är enklast att använda? PowerPoint eller något annat? Är det någon som har erfarenhet av digital portfolio och hur har ni i så fall gjort?

Ska man spara materialet både digitalt och ta ut på papper? Barnen sitter ju ofta, många tillsammans, och bläddrar i sina pärmar och samtalar med varandra. Vad händer med detta samspel om vi bara sparar digitalt?
Många frågor avslutar det här inlägget, men dessa tankar snurrar i mitt huvud hela tiden. Så småningom kommer de på plats hoppas jag.

Pedagogisk dokumentation - Skolverkets stödmaterial

Nu har jag läst Skolverkets stödmaterial "Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan - pedagogisk dokumentation" Den kan laddas ner gratis på Skolverket. Ett klart läsvärt material som satte igång många nya tankar i mitt huvud. Känns bra att vi beställt in materialet till förskolan och att alla ska få läsa och diskutera det.
Kapitel 7 handlar om hur man kan bearbeta sina dokumentationer, både tillsammans med barnen och i arbetslaget. På sid 54 står att "Det viktigaste momentet i ett dokumentationsarbete är att i så stor utsträckning som möjligt göra barnen delaktiga och föra en tät dialog med dem om innehållet i det som man utforskar. Även de allra minsta barnen som inte pratar reagerar på de bilder som de får se direkt efter en händelse."
Och lite längre ner på samma sida: "Dokumentationen kan visas för barnen efter en aktivitet, vid ett möte, eller under själva utforskandet. Vid de tillfällen när man diskuterar dokumentationerna är det barnens frågor som är i fokus. Personalen tar del av de funderingar som kommer upp och iakttar noga vilka problem barnen verkar vara upptagna med att lösa. Vilka material, fenomen och ämnen verkar attrahera barnen? Ofta dyker det upp sådant som arbetslaget i sin vildaste fantasi inte kunnat tänka ut på förhand."
Och på sid 56 "Ett reflektionsarbete i arbetslaget kan börja när dokumentationen är insamlad och bearbetad tillsammans med barnen. Efter att man diskuterat den grundligt ihop med barnen och de har fått ställa frågor och lägga till idéer och tankar kan man lyfta in den i arbetslaget. Den kan läggas "på bordet" och undersökas vidare."

Detta med barnens delaktighet tycker jag är jättespännande. Jag gillar också att texten är så konkret och ger tydliga exempel på hur man kan arbeta. Jag har aldrig arbetat på en renodlad småbarnsavdelning innan jag började på min nuvarande avdelning i augusti 2011. Ibland kan jag känna att det är jättesvårt att veta vad de yngsta barnen har för tankar och reflektioner då de inte kan berätta språkligt på samma sätt som de äldre barnen. Men efter att ha läst det här materialet tycker jag att jag fått en hel del nya tankar och idéer om just detta. Jag tror att vi som pedagoger många gånger har alltför stora förväntningar på barnens tankar, idéer och reflektioner. Det gäller, tror jag, att se de små sakerna som barnen fastnar för och finner intressanta. Och att tolka de små signalerna som barnen ger.

En av böckerna i referenslistan heter: Om värden och omvärlden. Pedagogik i praktik och teori med inspiration från Reggio Emilia. (de har faktiskt skrivit fel på titeln i referenslistan) Den vill jag läsa känner jag. En bieffekt av att gå den här kursen är att jag vill läsa massor av böcker som inte ingår i kurslitteraturen. Tyvärr kan det vara lite svårt att hinna med det under en intensiv termin med heltidsjobb och två 7,5-poängskurser på högskolenivå. Men böckerna finns ju kvar och snart kommer förhoppningsvis en sommar med lite lugnare tempo och mycket tid för läsning.

Imorgon ska jag och mina kollegor lyssna på Torkel Klingbergs föreläsning "Den lärande hjärnan" Texten i stödmaterialet refererar bl a till hans forskning på sid 68 "Att det är viktigt att överraska och utmana barns lärprocesser och tillföra oväntade vinklar, begrepp och material beskrivs utförligt inom hjärnforskning"
Det ska bli spännande att lyssna på honom imorgon kväll.

Vädret!

Dagens Stockholmsväder är som gjort för att sitta inne och plugga!

Projektarbete

Ja nu sitter jag här och klurar på mitt projektarbete. Inte helt enkelt att veta vad man ska skriva om men det löser sig nog vartefter, det brukar det göra. Jag har ett par olika idéer som snurrar i huvudet och har börjat skissa lite på båda. Mitt problem är nog att jag har en tendens att göra det svårare än det behöver vara, har haft lite lätt panik för att jag inte haft en aning om vad jag ska skriva om. Prestationsångest kanske. Så nu har jag bestämt mig för att ta tjuren vid hornen och sätta igång. Börjar med ett litet frö till idé och spånar vidare utifrån det. Jag hoppas att om jag bara kommer igång så kommer det ena att ge det andra. Och än är det ju ingen panik tidsmässigt, men det vore väldigt skönt att komma igång med uppgiften.

Nätverk - hur gör ni?

Har börjat läsa "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi (igen) Jag har märkt att den här kursen skapar någon sorts behov hos mig att läsa om böcker jag läst tidigare. Det är väl antagligen alla tankar som satts igång i huvudet som behöver extra näring. Och jag läser böckerna med andra ögon nu. Jag har bara precis börjat läsa boken och på sid 13-15 står det om nätverkets betydelse. "Att medvetet lyssna på andras arbetssätt väcker spännande tankar och ger oss alla tillfälle att om och om igen ompröva vårt eget sätt att tänka och göra" (s.13) och "Pedagogiskt utvecklingsarbete kan inte följa ett förutbestämt schema, det är en process. En process som hela tiden ger oss möjlighet att tänka nytt och utvecklas i dialog med varandra" (s. 14)

Detta fick mig att börja fundera. Vi har för närvarande inga nätverksträffar av den här typen i mitt område. Vi har pedagogmöten i enheten ca 1 gång/månad men innehållet har hittills inte varit så mycket annat än information från cheferna.

Hur gör ni? Har ni någon typ av nätverksträffar och hur är de i så fall upplagda?

Sedan fortsätter det med mera intressant läsning på s. 14 "Reflektion är en förutsättning för att ständigt kunna utveckla vårt pedagogiska arbete. Men det är inte bara pedagogerna som har glädje av att tänka ihop, barnen har naturligtvis också glädje av att få spegla sina tankar i andras för att få syn på sitt eget och andras sätt att lära och förstå omvärlden"

Spännande och mycket tänkvärd läsning alltså. Och då har jag bara läst första kapitlet. Nu ska jag fortsätta och läsa om resten av boken med nya ögon.

För vem dokumenterar vi?

Jag har läst Lindgrens & Sparrmans text och på sid.66- 67 skriver de att forskare följer de etiska regler som Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet stipulerat för all samhällsvetenskaplig forskning. Om vi skulle följa samma etiska regler i förskolan skulle våra dokumentationsprojekt bli en angelägenhet för en barngrupp och de pedagoger som hör till den, inte för föräldrar, politiker och andra arbetslag.

Min fundering blir då: skulle detta vara möjligt? Ja en del av de dokumentationer vi gör kan vi säkert behålla inom barngruppen och dess pedagoger. Jag tänker då på dokumentationer i form av anteckningar och bilder som vi i vårt arbetslag använder som reflektionsunderlag och som underlag för våra utvärderingar (som från och med i år ska göras i något som kallas TUFF-verktyget)

Men jag tror det blir svårt med barnens portfoliopärmar, dokumentation som sätts upp på väggarna mm. Den dokumentationen finns ju tillgänglig för alla som besöker förskolan som t ex föräldrar, politiker, studenter och olika studiebesök.

Då gäller det för oss pedagoger att vi ger barnen möjlighet att välja om de vill delta eller inte. Och hur gör vi detta rent konkret? Jag tror att vi visst kan fråga barnen om de vill vara med, men alla barn kanske inte kan ta ställning t ex våra yngsta barn som inte kan kommunicera med ord ännu. Då tror jag att det är väldigt viktigt att man som pedagog känner "sina" barn väldigt väl så att man kan tolka deras olika uttryck. Därigenom kan man kanske göra en bedömning om barnen vill delta eller inte.

Till slut ett tänkvärt citat: "I dokumentationsprojekt är barn både betraktade och betraktare i relation till andra barn, men de är alltid betraktade i relation till vuxna" (Lindgren & Sparrman s. 62)

Att berätta för kollegorna!

Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. Hon vet ju om att jag går den här kursen, men jag gör det helt på eget initiativ och på min fritid. Vi kom att diskutera det här med barnens inflytande över dokumentationen i förskolan. Det blev en intressant diskussion som slutade med att chefen frågade om jag kan tänka mig att berätta om detta för mina kollegor på de planeringsdagar vi har i augusti. Hon föreslog att jag ska berätta och dra igång lite "bikupediskussioner" utifrån en del frågeställningar från Svennings bok "Vad berättas om mig?" Hjälp!!!! tänkte jag, men jag lovade att fundera på det. Det kan ju faktiskt bli riktigt kul och tänk vilken chans att påverka. Men jag är inte den som direkt älskar att prata inför stora grupper. Och vi är många! Jag tror att hela vår enhet består av lite drygt 60 anställda. Oj oj oj!

Innehållet i pärmen/portfolion

Jag har funderat mycket över våra barns pärmar (eller portfolio som de kallas ibland) och de är egentligen inte så mycket annat än ett fotoalbum över barnets tid på förskolan. Och det är absolut inget fel i det, barnen älskar sina pärmar. Vi förvarar pärmarna längst ner i en bokhylla så barnen kan själva ta fram och titta i dem. Det gör de ofta och de pratar och reflekterar över innehållet. Så pärmarna fyller ett viktigt syfte de också. Men jag skulle vilja något mer. Göran Krook och Maria Lindewald skriver i sin bok, Portfolio i förskolan, på sid 11 att:

"Alla barn har rätt att få se sin egen utveckling och sitt lärande och portfolion gör detta arbete synligt. Barnet får en konkret överblick över sitt eget lärande i förskolan. Portfolion koncentrerar sig på vad det enskilda barnet kan, tycker och tänker. Den visar också barnets vardag på förskolan"

Och när jag läser det tänker jag att vi har ju kommit en bit på väg i alla fall. Våra pärmar visar absolut barnens vardag på förskolan. Kanske det är så som någon annan kursdeltagare skrev, att vi gör det svårare för oss än vad det behöver vara. Jag skulle inte vilja ta bort de vardagliga bilder och texter som vi sätter in i barnens pärmar men jag skulle vilja komplettera med mera dokumentationer som visar på barnets lärande. Jag skulle också vilja att barnen får mera inflytande över vad som dokumenteras och vad som sätts in i pärmarna. Som Svenning skriver i Vad berättas om mig? på sid 42: "Att barnen får möjligheter att påverka dokumentationsprocessen är avgörande för att man ska få veta vad barnen anser vara viktigt att dokumentera och varför"

Jag känner att detta måste jag fundera mera på och sedan ta upp det till diskussion i mitt arbetslag. Vi har kommit en bit på väg, men jag tror det är dags att ta nästa steg nu.

(Bilden visar hur vi förvarar barnens pärmar, jag har suddat bort namn och foto på pärmryggarna)

Förskollärarlegitimation

Idag fick jag min förskollärarlegitimation. Det kändes jättebra att få det på papper även om jag tog examen 1984. Lite speciellt på något sätt!

Fotografering

Nu har jag läst Svennings bok "Vad berättas om mig?" Jag upplevde boken lite "rörig" och svårläst. Den kändes lite osammanhängande, framför allt i början, men boken gav mig många tankar och funderingar. Jag ska gå tillbaka och läsa vissa avsnitt igen innan jag går igång med att skriva inlämningsuppgiften.

Boken gav mig många tankar om barnen och deras inflytande över all dokumentation vi håller på med i förskolan och detta känner jag att jag måste fundera mera omkring och även diskutera och reflektera omkring tillsammans med kollegerna på förskolan.

En sak som jag funderat lite på tidigare och som även togs upp i boken är vad som händer med alla foton som tas i förskolan både av personal och föräldrar.

Svenning skriver på sid. 87 "Personalen får inte fotografera barnen i förskolan utan tillstånd fårn vårdnadshavarna. Är det då inte en paradox att föräldrarna kan fotografera så mycket de vill vid olika evenemang i förskolan." Och på sid. 88 " Om vi delar ut bilder som personalen tagit i förskolan på cd-skivor till föräldrarna, tänker vi då på hur de kan komma att spridas?"

Vi har just haft inskolningar på min avdelning och denna gång tyckte jag att det var väldigt mycket fotograferande och även filmande från föräldrarna (med iPhone). Efter inskolningen har vi diskuterat detta i arbetslaget och vi kommer att ta upp det till diskussion på vårt APT nu under februari. Hur ska man göra? Ska vi införa fotoförbud på våra förskolor? Samtidigt kan man ju förstå att föräldrar vill fotografera vid t ex Lucia och liknande tillfällen.

Detta med att vi ger föräldrarna cd-skivor med bilder från förskoletiden när barnen slutar i förskolan känns ju enklare att sluta med. Dessa diskussioneer tycker jag att vi helt enkelt måste ta i våra förskolor om vi inte redan gjort det.

IUP i förskolan?

Igår tittade jag på föreläsningen om pedagogisk dokumentation. (Den som finns på kurssidorna) Många tankar for genom mitt huvud under tiden. Där dök IUP upp som en dokumentationsmodell. För några år sedan använde vi ett slags IUP, eller "Utvecklingsplan" som vi kallade det, på min förskola. Efter många och långa diskussioner slopade vi detta. Vi kom fram till att när vi skrev i dessa utvecklingsplaner så gjorde vi samtidigt bedömningar av barnen och det är inget vi varken vill eller ska hålla på med. Hur gör ni andra? Använder ni IUP i era verksamheter? Hur gör ni i så fall för att säkerställa att det är verksamheten och inte barnen som bedöms?

Länkar till en intressant artikel om bedömning i förskolan.

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/09/16/darfor-maste-vi-diskutera-bedomning-forskolan

Dokumentation och reflektion

Jaha, då var kursen igång då. Jag har inte någon rutin på det här att plugga, det var så länge sedan sist. Jag försöker komma igång och få lite kläm på det nu, eftersom ännu en kurs börjar den 22 februari (Interkulturell handledning av studenter 7,5 hp)

Jag har i alla fall lyckats få ihop den första inlämningsuppgiften. Det kändes inte helt lätt att veta riktigt vad som förväntas, men nu har jag i alla fall fått till en text. Återstår att se om det blir godkänt.

Något som jag bland annat fastnade för i Lenz Taguchis bok var dokumentation i relation till reflektion. "Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi ska kunna ta nästa steg" (s. 69) Detta syns ju också i förskolans läroplan där det står "För att utveckla förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras (s.14) På min förskola testar vi just nu (började nu i januari) schemalagd reflektionstid i arbetslaget varje vecka. Hittills känns det väldigt bra, men vi måste hitta fungerande arbetsformer för vad vi ska reflektera kring och vilka underlag vi ska använda. Vad ska dokumenteras? Jag tror vi kommer att hitta bra former så småningom, alla är vi ju lite av nybörjare. Det känns som om den här kursen kommer att hjälpa mig en hel del på vägen. En sak som vi i mitt arbetslag diskuterat och som jag funderar en hel del på är: Hur får vi till reflektion tillsammans med barnen? Jag jobbar på en avdelning med 1-3åringar och vill gärna ha tips från er andra, både när det gäller reflektion i arbetslaget och tillsammans med barngruppen.

Om mig

Tänkte berätta lite om mig själv och vad jag håller på med, för den som eventuellt är intresserad. Jag kommer ursprungligen från Degerfors i Värmland. För er som bor i Arvikatrakten kan jag berätta att familjen har sommarstuga i Sulvik (båda mina föräldrar är från Arvika) och där har många somrar spenderats.

Jag avslutade min förskollärarutbildning i Uppsala 1984 (längesen, jag vet) och har sedan dess arbetat i Stockholmstrakten. Slumpen gjorde att jag hamnade i ett mångkulturellt område (Tensta) och har sedan dess hållit till i liknande områden. Jag arbetade många år i Flemingsberg (Huddinge kommun) och nu sedan år 2000 håller jag till i Rågsved (Stockholms stad). Vår enhet består av fyra förskolor och sexton avdelningar. Jag jobbar på en småbarnsavdelning med 16 barn som är 1-4 år gamla. Vi är tre heltider i arbetslaget (1 fskl, 1 bsk och 1 bsk som håller på att vidareutbilda sig till fskl)

Jag har intresserat mig mycket för barnens språkutveckling och detta är också ett av våra största uppdrag. "Mina" sexton barn talar 13 olika språk hemma. Jag tycker det är väldigt spännande och otroligt givande att jobba med dessa barn och familjer som har så vitt skilda erfarenheter och upplevelser med sig när de kommer till oss i förskolan.

De tidigare kurser jag gått har handlat om språkutveckling, andraspråksutveckling och interkulturellt lärande.

Dokumentationen tar ju en allt större plats i vår verksamhet så nu kändes det som rätt tidpunkt att lära sig lite mera. Dessutom har vi fått ett nytt arbetsschema denna termin där varje arbetslag har 1,5 timme schemalagd reflektionstid varje vecka. Spännande, men nu gäller det att göra något vettigt av tiden. Vi måste hitta fungerande rutiner för dokumentation och reflektion så att vi verkligen utnyttjar den här nya möjligheten. Det känns som om den här kursen kan bli mycket användbar i det arbetet.

När det gäller den tekniska biten så tycker jag att vi har bra utrustning. Varje avdelning har en laptop, tre digitalkameror och en stor digital fotoram. Är det något vi verkligen behöver är det aldrig omöjligt att komplettera utrustningen.

Jag handleder dessutom studenter från förskollärarutbildningen vid Stockholms universitet. I slutet av februari påbörjar jag en handledarutbildning (7,5 poäng) vid Södertörns högskola så den här terminen kommer jag nog inte att ha några fritidsproblem.

Ja det var lite om vad jag pysslar med på dagarna. Och kvällarna lär nog denna termin gå åt till att läsa och skriva. Men om det blir någon liten tid över så sjunger jag i kör, som är mitt största fritidsintresse.

Plugga och blogga

Jaha, så har jag då skapat min första blogg. Det var nog ganska oväntat för de flesta. Men så fick det bli när det nu var en av uppgifterna i kursen jag ska gå i vår. Det var relativt länge sedan jag pluggade senast. Tror att det blir kul men detta med distanskurs är något helt nytt för mig.

Spännande ska det i alla fall bli även om det är med lite skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här terminen.