För vem dokumenterar vi?

Jag har läst Lindgrens & Sparrmans text och på sid.66- 67 skriver de att forskare följer de etiska regler som Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet stipulerat för all samhällsvetenskaplig forskning. Om vi skulle följa samma etiska regler i förskolan skulle våra dokumentationsprojekt bli en angelägenhet för en barngrupp och de pedagoger som hör till den, inte för föräldrar, politiker och andra arbetslag.

Min fundering blir då: skulle detta vara möjligt? Ja en del av de dokumentationer vi gör kan vi säkert behålla inom barngruppen och dess pedagoger. Jag tänker då på dokumentationer i form av anteckningar och bilder som vi i vårt arbetslag använder som reflektionsunderlag och som underlag för våra utvärderingar (som från och med i år ska göras i något som kallas TUFF-verktyget)

Men jag tror det blir svårt med barnens portfoliopärmar, dokumentation som sätts upp på väggarna mm. Den dokumentationen finns ju tillgänglig för alla som besöker förskolan som t ex föräldrar, politiker, studenter och olika studiebesök.

Då gäller det för oss pedagoger att vi ger barnen möjlighet att välja om de vill delta eller inte. Och hur gör vi detta rent konkret? Jag tror att vi visst kan fråga barnen om de vill vara med, men alla barn kanske inte kan ta ställning t ex våra yngsta barn som inte kan kommunicera med ord ännu. Då tror jag att det är väldigt viktigt att man som pedagog känner "sina" barn väldigt väl så att man kan tolka deras olika uttryck. Därigenom kan man kanske göra en bedömning om barnen vill delta eller inte.

Till slut ett tänkvärt citat: "I dokumentationsprojekt är barn både betraktade och betraktare i relation till andra barn, men de är alltid betraktade i relation till vuxna" (Lindgren & Sparrman s. 62)